Vattenpumpen har jobbat ungefär ett år i Dr Cesars dator.
Nu var det dags att pensionera den.
Efter ungefär ett år, tröttnade Dr Cesar på att oroa sig för låg vattennivå, eftersom silikonslangen inte var diffusionstät och släppte genom vattenmolekyler ut i luften.
Han köpte ett nytt chassi (ett skyltex. av Aopen HQ08 från Gårdefelts för 500kr) och vi hjälptes åt att flytta över grejerna dit, samt monterade luftkylning. Den gamla lådan gick ju inte att använda, då bl.a radiatorn och påfyllningsanordningen sitter som berget. Det är möjligt att ett senare projekt kommer begagna sig av lådan.
Jag började undersöka vattenpumpen och se varför den börjat låta konstigt på sista tiden, och att den ibland behövt ett slag eller två för att starta.
Efter ett tag lyckades jag vrida lös det silikonlimmade slangadapterlocket mha ett skruvstäd, och detta var vad jag fick se:
Impellern gick att vicka fram och tillbaks. Inte bra. Hur kunde det ha blivit såhär? Jag drog ut impellern och så visade det sig att stålaxeln inte satt fast som den skulle:
Axeln har snurrat och vridit sig och impellern har vibrerat som besatt inuti pumpen. Inte konstigt att den levde om som den gjorde. Det var också därför pumpen behövde några dunkar i ryggen för att starta. Impellermagneten satt ju dragen mot en av järnkärnorna i pumpen då axeln inte kunde hålla magneten i mitten.
Den här pumpen har nog satt sin sista potatis.
En teori till att axeln lossnat, är att axeln bara sitter fast i ena änden, samt att impellern inte är perfekt balanserad. De blåa bladen vobblar någon millimeter fram och tillbaks när man snurrar dem. Efter en lång tids vibrationer blev nog plasten som axeln satt fast i utmattad och gav efter. Med lite hjälp av medlet Waterwetter antagligen, då det inte är särskilt vänligt mot plaster i allmänhet.
Nu står pumpen i ett hörn och väntar på nya äventyr. Kan hända den till slut finner en uppgift den trots allt klarar av. Vem vet, vem vet...